Jag är 35 år och är född och verksam Karlstad. Jag har alltid målat och ritat. När jag var mellan 10 och 13 år så tog jag teckningskurser hos Folkuniversitetet. Utöver dessa kurser så är jag självlärd. Speciellt när det kommer till mitt målande med akryl. Jag använder mig bara av vatten och färg när jag målar, dvs inga medel som drygar ut torkningstiden och heller ingen airbrush.

Vad jag vill förmedla med min konst är en balansgång mellan något vackert och samtidigt något sorgfullt. Hopp och hopplöshet. En känsla som är nära melankoli. Samtidigt vill jag behålla verken väldigt neutrala och även hålla dem så avskalade och okonstlade som möjligt. Vilket gör att betraktaren själv bestämmer hur hen upplever verken utan att styras till en specifik känsla.

Jag får ofta höra att mina tavlor ser ut som foton, men jag strävar inte att bli någon fotorealist. För min del handlar det mer om att jag är väldigt noggrann och lite av en perfektionist. Så därför blir tavlorna så detaljrika.

Vad som är viktigt för mig är känslan i bilderna. Ljus och skuggor är även något annat som är väldigt viktigt för mig. Jag jobbar mycket med kontraster för att förstärka känslorna i mina målningar.


CV


2014. Bibliotekshuset (separatutställning) Karlstad
2014. KRUT - Konstrundan i Ulvsbytrakten. Karlstad
2015. KRUT - Konstrundan i Ulvsbytrakten. Karlstad
2015. Clarion Hotel Plaza (separatutställning) Karlstad
2015. Höstsalongen Värmlands Museum (jurerad) Karlstad
2016. Galleri Arthouse (Separatutställning) Karlstad
2016. Sommarsalongen - Gamla Kraftstationen. Deje
2018. KRUT - Konstrundan i Ulvsbytrakten. Karlstad
2018. Affordable Art Fair. Nacka Strand
2018. Höstsalongen Kristinehamns konstmuseum (jurerad) Kristinehamn
2018. Julsalongen Arvika Konsthall (jurerad) Arvika
2019. Vårsalongen Liljevalchs (jurerad) Stockholm
2019. Galleri Mats Bergman (samlingsutställning) Karlstad
2019. Julsalongen Arvika Konsthall (jurerad) Arvika
2020. Carlstad Art Gallery. Karlstad
2020. Sommarsalong  Galleri Mats Bergman.  Karlstad

2021. Vårsalongen Liljevalchs (jurerad) Stockholm




Representerad av:

Galleri Mats Bergman 

Artely






FRÅGOR OCH SVAR


Gör du beställningsjobb?

Det har hänt att jag gör något beställningsjobb då och då. Det tråkiga med beställningsjobb är inte bara att de tar upp tid från mitt egna konstskapande, utan även att de som beställer oftast vill ha något helt annat än vad jag målar. De ser på min konst och tänker att det ser ut som ett foto, och skickar sedan över en mobilbild på sin katt och frågar om jag kan måla den. De missar helt vad jag är ute efter i min konst. För mig är fotolikheten inte det väsentliga, utan känslan i tavlan. Så just nu gör jag inga beställningsjobb om jag inte får måla på mitt sätt.


Har du kurser som man kan gå?

Jag får ofta frågan om jag kan lära ut hur man målar med akryl, eller om jag har någon kurs som man kan ta. Jag är självlärd när det kommer till akryl, och även om resultatet oftast blir ganska så bra, så känner jag fortfarande att det skulle bli för jobbigt att lära ut. Jag upptäcker själv nya saker hela tiden och försöker hitta lösningar på hur de kan bli bättre. Min väg från idé till färdig tavla kan också vara ganska så krokig och ta väldigt lång tid. Jag vill hitta en lättare väg för mig själv innan jag kan lära ut den till andra.


Varför målar du enbart kvinnor?

Det är en fråga som jag tycker är lite svår att svara på, inte för att jag inte kan motivera varför, utan för att det finns så många anledningar till varför jag just gör det, och det blir väldigt svårt att hålla mig kortfattad.

Till och börja med så föredrar jag att måla människor istället för landskap eller stilleben. Det finns så mycket känslor att hämta när man målar människor. Bara ett ansikte kan förmedla så många olika känslor, så jag tycker att det är väldigt spännande att jobba med minimala ansiktsuttryck för att skapa den känslan som jag är ute efter.

Jag vill oftast ha en melankolisk känsla i mina bilder, en balansgång mellan något vacker och sorgfullt. Jag har ibland funderat på att måla barn, men jag tror att det skulle bli svårare att få fram den känslan. Ett ensamt barn i en dyster miljö kan kännas mer utsatt, eller mer ensam än vad det skulle ha gjort om det hade varit en vuxen istället. Jag tror att balansgången som jag är ute efter skulle falla mer åt ett håll. Så därför målar jag inte barn.

Varför målar jag inte män då?

Som jag skrev så finns det många anledningar till att jag målar just kvinnor, men jag kan inte hitta en anledning till varför jag skulle måla män. Dels så har vi de vanliga anledningarna, såsom att en kvinnas kropp är mer intressant än en mans. Kvinnan har mer former, medan mannen är mer rektangulär i kroppen. De former man förknippar med män är muskler. Och mycket muskler på en man blir för mig väldigt maskulint och just maskulinitet har jag väldigt svårt för (mer om det längre ner i texten).

En annan anledning är kläder. Om vi till exempel tar en kvinna i en klänning och placerar henne i en skog eller på en äng, så blir det enligt mig en något tidlös och aningen magisk känsla. Jag tänker på Idas sommarvisa och Emil. Jag tänker också på en älva, moder natur m.m. Om jag istället skulle placera en man där så vet jag inte vilka kläder han skulle ha. Jag vill ha avskalat, inte för mycket kläder. Så långbyxor och skjorta går bort. Kortbyxor och t-shirt känns både modernt och även väldigt vardagligt och tråkigt. För mig faller det tidlösa och det lite magiska bort.

Men det största anledningen till varför jag målar bara kvinnor och inte män är som jag nyss nämnde, att jag gillar inte maskulinitet. Jag skäms ofta för att vara man. Inte för min kropp, utan för hur män beter sig. Jag tar avskyr machokulturen och hur den påverkar och styr samhället.

Jag har heller aldrig varit direkt manlig (om vi nu ska se till vad som anses manligt enligt samhället) och det har alltid varit lättare för mig att prata med kvinnor. Jag känner att jag är på samma våglängd när jag pratar med kvinnor. Jag känner en gemenskap och en trygghet hos dem. Jag skulle nog säga att i själen så är jag kanske en kvinna. Detta är något som är svårt att exakt förklara då jag inte har alla svaren själv. Jag försöker bara beskriva hur jag känner. Om jag skulle gå med i en grupp på facebook där kvinnor postar texter och bilder för att försöka bryta normen om hur kvinnor ska vara i detta manssamhälle som vi lever i, så känner jag mig hemma där. Jag känner mig trygg. Jag ser all kärlek och pepp kvinnorna ger till varandra och jag känner att jag är en av dem. Jag tycker även att filmer som saknar kvinnliga roller är väldigt tråkiga att se på. Det blir oftast för mycke macho både i prat och i handlingar. Jag definierar mig inte som en kvinna, utan jag är jag.  Jag vill även försöka vara med att bryta en del normer om hur en kvinna ska vara med hjälp av min konst. Samtidigt så vill jag behålla den känsla som jag själv eftersträvar i mitt konstnärskap. Min konst är i ständig utveckling, så vi får se vad det leder till i framtiden.

Jag får ibland frågan varför de flesta kvinnor är passiva i mina tavlor, och inte aktiva. Den frågan kan också få flera olika svar. Dels så vill jag inte att mina tavlor ska kännas för regisserade. Jag vill inte att det ska kännas som att modellen står och poserar på något överdrivet sätt. Sen så är mina tavlor ganska lågmälda det ska inte hända för mycket, det är känslan som ska styra vad du känner i min konst, det är den som ska tala och vara i fokus. Skulle jag till exempel ha 2 st kvinnor som sitter och samtalar vid ett bord så blir samtalet i fokus istället.

Sen så är jag som person ganska så passiv av mig. Jag är ganska så tystlåten och något av en enstöring. Jag undviker ofta ögonkontakt när jag pratar med folk och är allmänt försiktig av mig. Jag har i perioder varit deprimerad och isolerad från omvärlden. Och om du har orkat läsa igenom hela texten och går tillbaka och kollar på mina tavlor igen, så tror jag att du kommer se dem på ett annat sätt. Jag tror att du kommer se hur mycket av just mig det finns i dem. Att de faktiskt är väldigt personliga för mig och att jag lägger ner min själ i tavlorna när jag målar dem. Det är också därför det är så svårt med beställningsjobb. Jag får ingen själslig kontakt med tavlorna.